Still Writing - Subcultural Graffiti, Aging, and Digital Memory Work

Akademisk avhandling för doktorsexamen i sociologi vid Stockholms universitet 2025. Malcolm Jacobsson

Sammanfattning
Denna avhandling undersöker hur betydelser av det förflutna konstrueras under digitalt minnesarbete och hur minnesarbete bidrar till förhandlingar om identiteter och gruppgränser. Jag studerar detta genom en analys av hur graffitikonstnärer använder sociala medier för att minnas kollektivt. Deltagarna är graffitikonstnärer som inte längre är unga. Med hjälp av internet delar och diskuterar de berättelser och fotografier från sin ungdom och reflekterar över hur graffiti har format deras liv. I denna process sammanflätar de individuella minnen till kollektiva minnen och formulerar argument enligt vilka graffiti är ett värdefullt kulturarv. Avhandlingen erbjuder kultursociologiska insikter i hur digitalt minnesarbete kan upprätthålla gruppsammanhållning över tid. Dessutom erbjuder den en förståelse för hur digitalt minnesarbete kan (om)förhandla betydelserna av åldrande. Graffiti är en subkultur som skapades av tonåringar under 1970- och 1980-talen; den förknippas fortfarande med ungdom och brottslighet. Liksom många andra subkulturer uttrycker graffiti ett symboliskt avvisande av vuxenvärlden och dess krav. Men många graffitimålare har nu nått medelåldern och funderar över vad det innebär att förbli en del av kulturen. Deras minnesarbete kretsar till stor del kring att utforska paradoxen mellan att vara en ansvarsfull vuxen och att fira den subversiva livsstilen i sin ungdom.

Det primära materialet för denna avhandling består av representationer av minnen som samlats in från internet. Jag använder också etnografiska metoder för att studera interaktioner mellan graffitiförfattare både online och offline. Var och en av avhandlingens tre studier är baserad på en specifik genre inom sociala medier. I studie I undersöker jag hur biografier producerade genom poddsändningar formulerar en gemensam historia. I studie II utforskar jag hur målarna använder Facebook för att samla in och diskutera fotografier av graffiti från 1980- och 1990-talen. I studie III undersöker jag hur ironiska Instagrammemes används för att representera åldrande kroppar och förlorad ungdom. I avhandlingen visar jag att de olika narrativa konventionerna inom digitala medier påverkar hur det förflutna porträtteras och gör det möjligt att upplevas på flera sätt. Jag visar också att digitalt minnesarbete främjar gemenskap genom att lyfta fram minnen som betonar likheter samtidigt som de förbiser konflikter inom gruppen. Samtidigt reproduceras befintliga kulturella ideal om ungdom och maskulinitet.

Eftersom graffiti är en praktik som formar identiteter och genererar känslor av grupptillhörighet, argumenterar jag för att digitalt minnesarbete har blivit ett nytt sätt att göra graffiti. Vidare ser jag detta som en existentiell praktik som förhandlar om deltagarnas självuppfattning och deras sätt att vara i världen. Jag drar slutsatsen att minnesarbete ger graffitikonstnärer medel att acceptera paradoxen att inte längre vara ung i en ungdomskultur.